Händelser

Årsmötet 2024

Alingsås Släktforskarförening Årsmöte 2024 kan väl sägas vara en repris på förgående årsmöten.

På det sätt att Sonny Walting var ordförande för mötet med sedvanlig effektivitet.

Och att Hans Fredriksson blev omvald som föreningens ordförande igen – detta för 27:de gången.

Men det blev inget sedvanligt föredrag eftersom föredragshållaren blivit sjuk.

Det som väckte mest uppmärksamhet var det sjunkande medlemsantalet i föreningen.
Från att ha legat omkring 400 medlemmar under flera år minskade det till 344 under 2022 för att bli 196 under 2023.

Det kan finnas flera orsaker till detta.
En är att föreningen lät 2020 års medlemsavgift gälla även för 2021 eftersom coronapandemin gjorde att föreningen inte hade någon verksamhet under pandemiåret.
Vilket innebar att det inte skickades ut några inbetalningskort.
Detta kan i sin tur inneburit att många helt enkelt glömde att dom varit medlemmar i föreningen.

En annan orsak kan vara att föreningen inte skickar ut några avier via post längre utan gör det via e-post ( undantaget de dom inte har e-post) vilket inte ger samma uppmärksamhet som ett inbetalningskort av papper.

Anledningen är brevportot som år 2023 var 15 kronor och nu höjts till 18 kronor vilket blivit en allt tyngre post.

Föredraget som skulle hållits kommer vid ett senare tillfälle.

Årsmötesdeltagare 2024-02-07
Tomas Lindblom

 

 

Gravvalv – ett på förhand dödstråkigt ämne som Lennart Palm gjorde till stor underhållning.

Vet själv inte vilka argument jag skulle använt för att övertyga någon att gå på ett föredrag om inventering av gravvalv.
Men efter att ha bevistat Lennart Palms fördrag i ämnet så kan jag konstatera att det var mycket underhållande – ett argument som kanske är lite oväntat för att sådant ämne.
Dessutom lite svensk historia på ett lättsamt vis.
Personligen visste jag endast luddigt vad ett gravvalv är innan Lennart Palm höll sitt första föredrag i ämnet förra gången han var på besök hos föreningen.
Nu visste jag lite mer och mer fick jag lära mig.
Han berättade om olika sorters gravvalv och hur dom bevarats mer eller mindre.
Från helt intakta till totalt förfall beroende på olika personers, inom kyrkan, inställning på om dessa valv var/är värda att bevara.
Att gravvalv är en skapelse av den gamla överklassen adeln tycks, enlig Lennart Palm, ha varit/är ett argument att förstöra dom något som publiken vid hans föredrag hade noll förståelse för.
Från samma publik hördes önskan om ett tredje föredrag i ämnet.

 

John Hedvall

Fyllda 92 kan han utan konkurrens sägas vara nestorn i Alingsås Släktforskarförening.

När ingen annan lyckas tyda vad som står i kyrkböckerna då vänder man sig till John och då brukar det lösa sig.

Och gör det inte det, ja då löser det sej inte.

Men hans intresse för släktforskning väkters tämligen sent i livet, som för många, när han gick i pension efter att ha arbetat i 36 år på samma företag.

Det var nyfikenheten på varifrån hans farmors förfäder kom som gjorde att han började. Hon hette Tranberg i efternamn och John ville veta varifrån det namnet kom.

Han gick med i Alingsås Släktforskarförening 1993 och är kvar där alltsedan dess.
Under 16 år höll han kurser två gånger om året för nybörjare.

Numera som hedersmedlem vilket innebär att man är medlem utan att betala medlemsavgift.

Men det gör John ändå.
-Man kan ju lämna ett bidrag, säger han.

Tidigare hade Alingsås Släktforskarförening en egen tidning där det bland annat lades ut gammal skrift för att tydas av läsaren.
I det följande numret så fanns facit på skriften.
Det var en väg som John lärde sig att tyda gamla texter.

En annan väg till kunskap var att lyssna när andra släktforskare diskuterade vid föreningens träffar.
– Det lärde jag mig mycket på, säger John.

När han började släktforska så var det enda sättet att beställa mikrokort från landsarkivet som sedan fick läsas i en speciell läsapparat.
Ett kort för varje bok.
Det betydde exempelvis ett för födelseboken och ett för husförhörsboken för den aktuella församlingen och perioden.
Dessa kort levererades i kuvert och varje kuvert kostade tio kronor.
Leveransen tog tio dagar.

Ett alternativ till att beställa mikrofilmer var att åka ner till landsarkivet i Göteborg och sitta där och läsa mikrokort.
-Där har jag suttit hela dagar och närmast fått fyrkantiga ögon, säger John.

Problemet där var att det var många som ville samma sak så att man var tvungen att boka tid i forskasalen.
Dessutom bestämdes att invånare i exempelvis Alingsås, Lerum, Kungälv och andra kommuner i närheten av Göteborg inte fick boka tid i forskarsalen eftersom dom bodde så nära.
Dom fick helt enkelt chansa på att det fanns någon plats ledig.
Men John fann på en lösning som underlättade hans forskning.
– Jag sade att jag bodde i Vara, säger han.

En jämförelse med en kväll med Arkiv Digital idag ger en klar bild av hur mycket enklare det blivit att släktforska.

Vad har han då fått fram om sina egna förfäder?
– Jag har hittat allt från backstugusittare till fängelsekunder och adlade.

Om det som varit roligast som släktforskare säger John:
-Oj, oj, oj, det är så mycket så det går inte att säga vad som varit roligast.
Men ibland när jag kommit hem efter att hållit en kurs så har jag skrattat eftersom jag haft så trevliga elever

Om det tråkigaste:
– Det är att inse hur vanligt det var att många små barn dog.

Det svåraste:
– När kyrkböckerna brunnit.

Mest överraskande:
– När jag upptäckte att både farfar och farmor kommer från samma släkt.

John berättar att han också, liksom dom flesta som sysslar med släktforskning får, frågan hur långt han kommit.
När han hållit på i tio år svarade han:
– Tre meter.
Det var så lång en datautskrift av det han gjort blev då.
– Min forskning pågår fortfarande, det tar aldrig slut.

Hur gick det då med hans farmors förfäder?
– Jag har hittat den förste som hade namnet Tranberg.
– Han föddes i september 1739 på gården Ängarås i Varnhem.
Inte så långt från Öglunda där John växte upp.

Sedan gav John sig på att jobba mig framåt från honom och se vilka släktingar idag som härstammar från honom.
– Det har blivit en hel del. Där ligger 7000 namn, säger John och pekar på sin dator.

Skrivet av Tomas Lindblom

Föreningens årsmöte
som hölls den 15 februari besöktes av ett 40-tal personer.

Möjligtvis delvis lockade dit av Lasse Hammars visning av sina bilder från Alingsås de senaste 50 åren.

Vid årsmötet skulle också John Hedvall fått Släktforskaförbundets Förtjänsttecken i silver.

Men eftersom John inte kunde närvara då så fick han det ett par dagar tidigare hemma hos sig genom ordförande Hans försorg med följande motivering:

John Hedvall
Har under många år i föreningen haft kurser i
Släktforskning och Gammal handskriftsläsning
Han har alltid varit behjälplig  när någon medlem
kört fast och inte kunnat tyda vad präster skrivit
i kyrkoböckerna för snart tvåhundra år sen.

Han uppfyller med råge det Släktforskarförbundet
har satt upp som villkor för denna utmärkelse.

Alingsås den 15 feb 2023

Det är första gången som detta delas ut i Alingsås Släktforskarförening

”Gick bra men det kunde varit fler”.

Det var ordförande Hans summering av föreningens egen släktforskardag på Estrad.

Till det går att lägga att dom som besökte oss var genuint intresserade vilket bland annat tog sig uttryck i att Vuxenskolan fick minst tre anmälningar till sina släktforskarkurser.

Dessutom verkade flera vara intresserade av att komma till årets första cafékväll den 6 februari.

Peter Hjortstam höll ett intressant föredrag om soldater ur Västgötalands regemente i början av 1700-talet.
Närmare bestämt om brev som skickats från soldater i fälttåget mot Norge men som beslagtogs av Danskarna så att de aldrig kom fram till mottagarna.
Peter läste bland annat ur några av breven som finns nu bevarade på riksarkivet i Köpenhamn.

Här några bilder från evenemanget.

 

 

Stort intresse och glada miner vid föredraget “Under kyrkogolvet”.

Att få kistor i smutsiga gravkammare att bli ett intressant och glatt föredrag verkar vara dödsdömt från början.
Men så var det inte när gravvalvsinventeraren Lennart Palm höll sitt föredrag i onsdags.
De 25 åhörarna var nog lite osäkra på vad som väntade men blev snart varse när Lennart Palm drog igång med bilder och berättelser om gravkammare, kistor och dom som fanns däri.
Men vi fick också höra om kyrkan folk som inte ville ha med gravkammare att göra. Som till och med förstörde dom.
Men ett synnerligen underhållande lättsamt och intresseväckande föredrag som lockade till återbesök när Lennart Palm kommer nästa år med del två av sitt föredrag.
20220928

 

Föredrag om DNA-forskning drog fullt hus

Intresset för släktforskning med hjälp av DNA tycks vara stort. När en av dom stora kunskaparna i ämnet, Eva von Brömsen, höll sitt föredrag i ämnet 16 mars så var det i det närmaste fullt hus i lokalen på Sidenvägen.

Eva har varit hos Alingsås Släktforskarförening tidigare och berättat om DNA-forskning.
För egen del kunde jag då konstatera att jag hade svårt att fatta hur det hela fungerar.
Tyvärr fick jag en liknande känsla denna gång men begrep något mer.
Här finns en uppenbart en stor potential till förbättring.
Tomas Lindblom

 

Släkforskardagen på Estrad
Stor uppställning men plats för fler besökare

Föreningens försenade släktforskardag i Estrads foajé 12 mars blev inte så välbesökt som förra gången för drygt två år sedan.
En orsak till det kan vara det mycket fina vädret som kanske främst inte lockade till inomhusaktiviteter.

Men dom besökare som kom verkade uppskatta det dom fick sig till livs i form av hjälp att hitta sina förfäder och lyssna till Simon Waern so berättade om hus i Alingsås.

 

Många ville veta mer om ArkivDigital

Föredraget den 2 mars om ArkivDigital av Cici Löfgren från samma företag blev mycket välbesökt.

Och trots att i det närmaste alla som var där använde eller hade använt ArkivDigital blev det många frågor om allt möjligt i programmet som Cici fick besvara.

Bland annat fick vi veta att ArkivDigital har mer än 30 anställda varav nio jobbar på huvudkontoret i Lyrestad – den lilla ort i Mariestads kommun där Göta Kanal och E20 korsar varandra.

 

Välbesökt årsmöte

Årsmötet för år 2021 blev välbesökt.
Detta till skillnad mot cafékvällen dagen före då vi endast var under dussinet.
Ett bedrövligt väder då kan vara en förklaring.

Men till årsmötet blev det stor uppslutning. Ett årsmöte, helt utan överraskningar och omval rakt av och som genomfördes med traditionell ackuratess av mötesordförande Sonny Wallting.

Efter mötet höll Simon Waern ett mycket uppskattat föredrag om hus i Alingsås som finns, har funnits eller aldrig kom att finnas.

Misstänker att det föredraget var en stor orsak till det välbesökta årsmötet.

Tomas Lindblom

Anna Lena Hultmans föredrag om Gårdsforskning
visade sig vara en publikmagnet.

När Anna Len Hultmans kom och höll föredrag om gårdsforskning så kom också en stor publik. Ja så mycket att Hasse fick plocka fram extra stolar denna onsdag 2020-03-11.

Anna Lena gick igenom hur man via olika handlingar och register kunde ta fram en gårds historia.
Från när gården byggdes till vilka som bott där under åren, vilka marker som tillhörde gården och hur laga skifte påverkat.

Det var väldigt mycket på en gång och det jag mest lade på minnet var att husförhörslängderna inte var något särskilt bra dokument för att få fram en gårds historia.

Anna Lena hade dock förutsett detta och lät dela ut ett blad med handfast anvisningar om hur man går till väga.
Hon lovade också ett lägga ut detta på sin hemsida så att vi kan få en länk till detta på vår egen hemsida.

Kort sagt ett mycket lärorikt föredrag enligt

Tomas Lindblom

 

 

 

Underbara bilder av Tore Hagman på årsmötet – och tänkvärda.

Den 26 februari höll föreningen sitt årsmöte i lokalen på Sidenvägen.

Tämligen välbesökt och med sedvanlig bravur och snabbt hanterat av mötesordföranden Sonny Walting.

Mer för själen var det efterföljande föredraget av naturfotografen Tore Hagman från Vårgårda som berättade om arbetet och folket i sin bok ”Vår tid med jorden”.

En bok där han skildrar de sista småbrukarna med svartvita bilderna tagna under 80- och 90-talet.
Boken skildrar den klassiska bondenäringen där man levde på det man odlade och där erfarenhet och kunskap gick i arv.
Där man var mån om att lämna gården finare än när man fick den
.
Och så skulle det vara snyggt.

En av bilderna ur Tore Hagmans bok

För egen del blev jag helt inne i Tore Hagmans berättelser om personerna i boken och närmast tagen av bilderna av svunna odlingar och svunna människoöden.
En skarp kontrast till det jordbrukslandskap vi ser idag och den jordbruksmark som nu bara skyfflas undan till förmån för byggnader.
Jordbruksmark som tar något eller några 100-tal år att bygga upp men som nu skrapas bort på några timmar.
I skenet av att Sverige enbart kan försörja knapp halva sin befolkning genom egen produktion så får bokens bilder och innehåll en än större tyngd.

Det kändes som en stor förmån att ta del av Tore Hagmans berättelse.

Tomas Lindblom

 

Fyllda nybörjarkurser och utebliven fika.
Resultat av välbesökt släktforskardag på Estrad.

Föreningen evenemang på Estrad på Släktforskningens dag den 18 januari blev en mycket lyckad tillställning med ett hundratal besökare.
Resultat blev närmast fulla kurser på Vuxenskolans vårtermin och en önskan från Estrad om en upprepning nästa år.

Släktforskarföreningens Ordföranden Hans Fredriksson säger sig närmast vara överväldigad över intresset som visade sig.
– Vi hann inte ens fika, men det gav mersmak, säger han.
Och det är stora möjligheter att det blir så för Mats Byström som håller i evenemangen på Estrad säger att Estrad är mycket nöjd med Släktforskningens Dag ur deras synpunkt och gärna ser att det återupprepas. Det är upp till Släktforskarföreningen.
Hos Vuxenskolan som också var med på Estrad så blev det en stor framgång. Enhetschfen i Alingsås, Niclas Lideskär säger.
– Av vårens kurser är de två nybörjarkurserna i släktforskning fyllda och de två fortsättningskurserna närmast fulla gör att vi är mycket nöjda.
Ett ytterligare bevis på framgången på Släktforskningens dag var att det var dubbelt så många besökare på cafekvällen på måndagen efter.
Väl jobbat av alla som ställde upp och hjälpte till.
Själv är jag lite skamsen eftersom jag var bortrest när det hela hände.
Tomas Lindblom, webmaster.

 

Arkivens dag lördagen den 9 november

Så även i Alingsås där vår förening deltog som en bland andra föreningar.
Det hela ägde rum på Brunnsgården där intresserade fick hjälp att veta mer om sina förfäder.

 

 

 

 

 

 

En uppskattad del av evenemanget var Simon Waerns kykogårdsvandring där vi mindre kunniga fick lära oss mer om Alingsås historia med hjälp av gravstenar på kykogården.
Eller kanske mer korrekt, personerna som gravstenarna representerade.